Siljansringen

Siljansringen, som bildades för ca 377 miljoner år sedan, är det största kända meteoritnedslaget i Europa. Den kraftfulla kollisionen orsakade stora djupgående förkastningar ner till 15-20 km. Meteoritnedslaget bedöms ha påverkat ett område med en diameter av 100-150 km. 

Siljansringen har varit föremål för intensiv forskning eftersom kratrar från meteoritnedslag erbjuder en unik möjlighet att testa hypoteser om oorganiskt ursprung för kolväteföreningar. 

Hypotesen innebär att kolväteföreningar från jordens innandöme kan nå ytan genom de djupa förkastningar som skapas av meteoritnedslag. Geologer och oljebolag som arbetar enligt konventionella olje- och gasbildningsteorier har också varit intresserade av att studera Siljansringen. 

Ett samband mellan nedslagskratrar och gas- och oljeförekomster finns på andra områden i världen. Nedslagskratrar kan utgör utmärkta underjordiska reservoarer för olja och gas och flera av världens stora olje- och gasfält finns i anslutning till sådana. 
Lokalbefolkningen i området kring Siljansringen har sedan urminnes tider observerat utflöden av olja och gas.

Meteoriten slog ned på en prekambrisk berggrund av graniter och metamorfa bergarter av proterozoisk ålder täckta av sedimentära bergarter av ordovicisk och silurisk ålder. 

Inga sedimentära formationer som är yngre än meteoritnedslaget är kända i området. De ordoviciska och siluriska avsättningarna bildar en cirkulär ränna med en diameter av ca 30 km och med en högplatå i mitten. 

De ordoviciska-siluriska sedimenten består av kalksten, skiffrar rika på organiskt material (huvudsakligen av silurisk ålder) och sandsten. 

Skiffrarna har högt innehåll av organiska föreningar och kan som sådana betraktas som ett utmärkt ursprungsmaterial för bildandet av olja och gas.

Siljansringens struktur där sediment bevarats utanför den centrala delen av meteoritnedslaget kännetecknas av normalförkastningar och lutande förkastningsblock vilket är typiskt förekommande i anslutning till nedslagskratrar. 

Borrningar utanför nedslagskratern i sedimentstrukturerna är prospekteringsmässigt intressant eftersom dessa bildar strukturella och stratigrafiska fällor där ansamling av gas är möjlig. Detta har bekräftats av Igrenes provborrningar och den stratigrafiska karteringen av borrhålen.